Att jobba med övervikt och fetma
Att jobba med övervikt och fetma är inte lätt. Man ställs ständigt inför nya utmaningar! Jag började jobba med överviktiga/feta människor för snart ett år sedan, och jag älskar mitt yrke. På de här månaderna har jag lärt mig otroligt mycket och kommer antagligen fortsätta göra det under hela min tid på mitt nuvarande jobb (Itrim).
När jag började jobba trodde jag att mitt jobb i huvudsak handlade om mat och näringslära, och att lära människor vad som är bra och mindra mat. Idag vet jag bättre! Nu vet jag att mitt yrke mer handlar om psykologiska och mentala bitar. Många av de människor som jag möter är experter på hur man bör äta och träna, men det är den mentala biten som brister. Man vet inte hur man ska tänka, känna och vara för att bryta sina ovanor och till slut nå sitt mål. Man vet inte hur man ska bli så pass motiverad, att man kan ta sig iväg till träningen 2-3 gånger i veckan och avstå från alla godsaker.
Att endast berätta för någon hur man bör äta för att gå ner i vikt leder ingenstans! Om det räckte skulle ingen ha problem med övervikt. Vi måste istället fokusera på hur personen tänker, hur han/hon ser på sig själv, vart han/hon vill (vet personen över huvud taget vart han/hon vill?)...?
Mitt jobb handlar mycket om identitetsfrågor. Frågor som ofta förekommer hos människorna jag träffar är:
Jag är någon som överviktigt, eftersom jag har varit det så pass länge och blir bekräftad för det... Men vem är jag som smal? Kommer jag att bli omtyckt även då?
Hur ska jag förhålla mig till mig själv och till andra om jag är normalviktig?
Kommer jag att sakta men säkert att återgå till min övervikt där jag faktiskt är trygg?
Kommer omgivningen att ställa helt andra krav på mig om jag är normalviktig?
Jag har ju aldrig varit normalviktig... Jag vet inte vem jag skulle vara då? Jag känner inte den personen.
Det här intressanta, svåra och djupa frågor som inte någonstans handlar om hur man bör äta och träna, för det vet de flesta redan. Vi tar ofta för givet att man ska träna kroppen flera gånger i veckan på gym eller liknande, men vi glömmer ofta att vi måste träna det mentala minst lika mycket!
Att gå från att vara överviktig eller fet är ingen lek. Vissa klarar det på egen hand, medan vissa behöver hjälp och stöd. Det viktiga tror jag är att man inte underskattar problematiken i det hela. Att vara fet är som att ha en sjukdom; man måste ofta få hjälp och se det som att man går igenom en slags behandling för att bli frisk.
Jag jobbar i inom ett viktminskningsföretag där man har förstått vikten av att få med alla bitar (mat, träning och även den mentala/psykologiska biten). Jag hoppas att man i framtiden även kommer att jobba mer och mer på det här sättet också i vården. Vi måste förstå att det inte hjälper att tala om för någon hur han/hon ska äta. Problemet är så otroligt mycket djupare och kräver mycket mer.
Jag älskar mitt yrke och försöker hela tiden att utvecklas och lära mig nya saker. När man jobbar med överviktiga och feta människor måste man vara otroligt lyhörd, öppen och nyfiken och inte underskatta utmaningarna de står inför.
Hej Elina! Vad spännande att läsa om dina tankar om att jobba med överviktiga! Verkligen bra reflekterat och skrivet. Jag håller med dig i mycket av det du säger. Det är bland annat därför jag valde att läsa mer psykologi, den kursen vi läste på dietistprogrammet var bra men inte tillräcklig. Itrim verkar för övrigt köra med ett bra koncept som strävar efter långsiktig förändring. Hur tycker du att det verkar fungera för de personer som söker sig dit?
Kram
Anna
Jättebra skrivet ELina. :)
Jag blir glad av att läsa dina tankar, för som du säger det är såå mycket mer som ligger i grunden. Man måste hitta ett sätt att tilltala varje person så att den själv inser vad ens matvanor betyder. Jag tror också det är viktigt att göra nyttig matlagning rolig och inspirerande, så att fler faller för det. För har man väl börjat laga bra, nyttig och god mat vill man inte komma tillbaka till där man en gång var!
Bra skrivet!
Jättebra! Hur känner du efter att ha jobbat ett år, borde vi lära oss mer psykologi under/efter utbildningen för att göra ett bättre jobb eller borde vi vara/bli bättre på att slussa vidare till kurator/psykolog? :)
Jag blir alldeles varm inombords av din text. Detta öppnar mångas ögon!
Jag har skickat ett mail till din mailadress som det skulle vara jättekul om du ville svara på (men du måste självklart inte). Du kan ju i alla fall kika!
Tack för en underbar blogg!
Hej!
Vill bara säga att med dessa tankar har du alla förutsättningar att vara en väldigt bra dietist!
Med ett förflutet i ett liv med en BMI på runt 53 (har numera gjort en GBP)har jag träffat många dietister där alldeles för få ser på individen med ditt synsätt. Många vill "lära" den överviktiga hur individen skall äta. Att sitta och beskriva hur viktigt det är att äta grönsaker, frukter, välja lågkalori alternativ osv är för de flesta av "oss" ingen ny kunskap utan nästan en förolämpning. Där har du också en av orsakerna till att "vi" inte med glädje söker både sjukvård och dietist.
Behåll din förmåga, utveckla den och du kommer gå långt!
Hälsningar Petra
Hej, jag har tidigare skickat ett mail till dig och skulle bli jätteglad om du kunde svara på den :)
Intressant! Det går verkligen att vända på det också, för det är så dem arbetar på ätteamet med tjejer med ätstörningar också!
vad tycker du om lchf ?
Varje gång jag tänker mig en dietist så ser jag en glad, smart människa som viftar med en morot och ler övertygande. Det kanske är mer intressant än vad man tror.
Kolla gärna in min lilla fotoblogg!
Varje gång jag tänker mig en dietist så ser jag en glad, smart människa som viftar med en morot och ler övertygande. Det kanske är mer intressant än vad man tror.
Kolla gärna in min lilla fotoblogg!
Intressant! Spännande att höra dina tankar som dietist. Jag tänker direkt att det kanske vore bra om ni hade nära samarbete med psykologer? Eftersom det trots allt är många psykologiska spärrar och identitetsfrågor som överviktiga dras med.
