Filibabba!

Att jobba med övervikt och fetma är inte lätt. Man ställs ständigt inför nya utmaningar! Jag började jobba med överviktiga/feta människor för snart ett år sedan, och jag älskar mitt yrke. På de här månaderna har jag lärt mig otroligt mycket och kommer antagligen fortsätta göra det under hela min tid på mitt nuvarande jobb (Itrim).

När jag började jobba trodde jag att mitt jobb i huvudsak handlade om mat och näringslära, och att lära människor vad som är bra och mindra mat.  Idag vet jag bättre! Nu vet jag att mitt yrke mer handlar om psykologiska och mentala bitar. Många av de människor som jag möter är experter på hur man bör äta och träna, men det är den mentala biten som brister. Man vet inte hur man ska tänka, känna och vara för att bryta sina ovanor och till slut nå sitt mål. Man vet inte hur man ska bli så pass motiverad, att man kan ta sig iväg till träningen 2-3 gånger i veckan och avstå från alla godsaker.

Att endast berätta för någon hur man bör äta för att gå ner i vikt leder ingenstans! Om det räckte skulle ingen ha problem med övervikt. Vi måste istället fokusera på hur personen tänker, hur han/hon ser på sig själv, vart han/hon vill (vet personen över huvud taget vart han/hon vill?)...?

Mitt jobb handlar mycket om identitetsfrågor. Frågor som ofta förekommer hos människorna jag träffar är: 

Jag är någon som överviktigt, eftersom jag har varit det så pass länge och blir bekräftad för det... Men vem är jag som smal? Kommer jag att bli omtyckt även då? 

Hur ska jag förhålla mig till mig själv och till andra om jag är normalviktig?

Kommer jag att sakta men säkert att återgå till min övervikt där jag faktiskt är trygg?

Kommer omgivningen att ställa helt andra krav på mig om jag är normalviktig?

Jag har ju aldrig varit normalviktig... Jag vet inte vem jag skulle vara då? Jag känner inte den personen.

Det här intressanta, svåra och djupa frågor som inte någonstans handlar om hur man bör äta och träna, för det vet de flesta redan. Vi tar ofta för givet att man ska träna kroppen flera gånger i veckan på gym eller liknande, men vi glömmer ofta att vi måste träna det mentala minst lika mycket!

Att gå från att vara överviktig eller fet är ingen lek. Vissa klarar det på egen hand, medan vissa behöver hjälp och stöd. Det viktiga tror jag är att man inte underskattar problematiken i det hela. Att vara fet är som att ha en sjukdom; man måste ofta få hjälp och se det som att man går igenom en slags behandling för att bli frisk.

Jag jobbar i inom ett viktminskningsföretag där man har förstått vikten av att få med alla bitar (mat, träning och även den mentala/psykologiska biten). Jag hoppas att man i framtiden även kommer att jobba mer och mer på det här sättet också i vården. Vi måste förstå att det inte hjälper att tala om för någon hur han/hon ska äta. Problemet är så otroligt mycket djupare och kräver mycket mer.

Jag älskar mitt yrke och försöker hela tiden att utvecklas och lära mig nya saker. När man jobbar med överviktiga och feta människor måste man vara otroligt lyhörd, öppen och nyfiken och inte underskatta utmaningarna de står inför.

Att påverka en annan människas vanor och ovanor är inte så enkelt som man kanske kan tro... En viss kosthållning kan för någon vara väldigt hälsosam, medans den för en annan person inte alls är bra. En av de viktigaste sakerna jag har lärt mig i mitt jobb är att man måste möta en människa där just han eller hon befinner sig i livet, istället för att gå efter någon slags mall för vad som är bra och dåligt.

För en person som aldrig förr har ätit grönsaker är det jättebra om hon börjar äta en morot i veckan, medans en morot i veckan för en annan person kan vara väldigt lite grönsaker. Att äta en vit fralla med sylt på till frukost är kanske inte det bästa frukostalternativet, men kanske kan det vara bättre att äta det än att inte äta något alls... Att ta 2 promenader på en månad kan innebära en stor framgång för någon, medans det för någon annan skulle vara alldelles för lite.

Min bror har nyligen börjat äta gröt till frukost. För honom är gröttallriken nedan en riktig superfrukost, medans den för mig skulle kännas som en väldigt stor portion, med rätt mycket socker från sylten och lite "fattigt" utan riktig frukt och bär. För honom är det däremot en bra måltid, eftersom den måste se ut så för att han överhuvud taget ska äta frukost.



Två olika gröttallrikar, till två olika människor (den övre är min brors och den undre är min egen). Portionerna är bra för oss båda, men på lite olika sätt.

I tisdags morse såg jag ett inslag på SVT Morgon om en ny bok som handlar om skolmaten. Den heter "Skolmatssafari - Från Malmö till Kiruna" och projektledare och redaktör för boken heter Annika Unt Widell. 

När jag såg inslaget började jag fundera på det här med skolmaten och vad som behöver göras. För något behöver väl göras? Jag minns när jag själv gick i grundskolan och gymnasiet... Jag upplevde aldrig att det var en trevlig miljö i matsalen och vi fick ofta stressa i oss maten, eftersom lunchrasten var så kort. Jag tyckte i och  för sig att maten var god, men det var det ju långt ifrån alla som tyckte. Många gick till kiosken och köpte godis istället.

Detta tycker jag ska vara krav när det gäller skolmaten:
• En lugn och trevlig miljö
• Tillräckligt med tid i schemat för lunchrast
• En fräsch salladsbuffé
• Alternativ för allergiker, intoleranta, veganer, olika religioner osv
• En varierad, god och näringsrik matsedel
• Vatten och mjölk att dricka
• Bröd

Författaren till boken pratade om att det är viktigt vilka ord man använder när man pratar om det här och där håller jag verkligen med henne! Istället för att säga skolmatsal eller bespisning borde vi börja säga restaurang. Istället för mattant bör vi använda ordet kock. Detta kan tyckas vara bagateller, men jag tror att det gör att statusen på skolmaten och på yrket "mattant" höjs.

Vissa skolor serverar ju fil och flingor till de som inte vill äta den vanlig maten. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Å ena sidan är det ju bättre att man äter fil än ingenting alls. Å andra sidan är det ju trist om vissa skippar den "riktiga" maten i onödan, eftersom det finna fil.
Vad tycker ni? Ska man kunna äta fil och flingor till lunch i skolan?

Usch, vilken obehaglig nyhet jag möttes av imorse. Det visar sig att en stor andel unga tjejer hoppar över frukosten för att gå ner i vikt, eller förbli smala, och för att killarna inte "ska prata illa om en". Trots att den här nyheten kanske egentligen inte är så förvånande, blir man ju ledsen. Konstiga och skeva skönhetsideal styr många människors vardag och sätter vår hälsa på spel. Det är de unga, som verkligen är i behov av bra matvanor, som tyvärr ofta berörs mest.

Det största problemet med nyheter som dessa är ju självklart dagens skeva och helt orealistiska skönhetsideal. Hur vi löser det är en svår fråga, som detta inlägg inte kommer handla om. Det andra problemet är ju själva faktumet att ungdomar, främst tjejer, faktiskt inte äter frukost. Här tror jag att det är lite lättare att påverka, eftersom det finns så klara och tydliga underlag för att frukost är bra. Jag tänkte bidra med det jag vet när det gäller frukostens alla fördelar...


Varför man bör äta frukost:

• Om man inte äter på morgonen sätts inte kroppens förbränning igång. Kroppen försätts i ett slags svältläge och när man väl äter så suger kroppen åt sig så mycket energi som möjligt för att se till att inte svälta.

• Majoriteten av de överviktiga och feta äter inte frukost. När de börjar äta frukost går de i princip alltid ner i vikt.

• Om man hoppar över frukosten blir man hungrig och sugen framåt förmiddagen och risken är stor att man småäter och att man vid lunchen tar mer mat än man hade gjort om man hade ätit frukost.

• Utan frukost presterar man sämre i skolan/på jobbet. Koncentrations- och uppfattningsförmågan blir sämre. Man tänker helt enkelt lite långsammare.


Det är alltså helt galet att hoppa över frukosten i syfte att gå ner i vikt. Som jag har skrivit i tidigare inlägg jobbar jag med viktminskning. Jag möter dagligen människor som är i behov av att gå ner i vikt. När jag möter dessa människor för första gången är det i princip ingen som äter en bra frukost. Bara detta gör väl att man förstår hur pass viktig frukosten faktiskt är, eller hur...

Många frågor om kost är svåra att ge ett exakt svar på enligt mig. Det forskas ständigt om kost och näringslära och att, som många i den allmänna kostdebatten, hävda att ens egen åsikt är 100 procent korrekt, tycker jag bara är löjligt och barnsligt. Enligt mig sänks trovärdigheten för människor som är ”bergssäkra” på sin sak och inte är villiga att lyssna till andras tankar. För mig är det viktigt att vara öppen och kunna omvärdera sina tankar och teorier. Självklart har jag själv mycket åsikter om vad som är bra och mindre bra mat, men jag säger inte att jag vet något, utan snarare att jag tror. Dessutom är jag nästan säker på att jag i framtiden inte kommer att tro precis som jag gör idag, eftersom man utvecklas och tar del av ny forskning osv.

Jag älskar att ta del av olika teorier, utvecklas, tänka och tänka om, vara nyfiken och öppen för olika synsätt. Om forskning kommer som tyder på att jag har tänkt fel, så är jag självklart öppen för att tänka om. Jag tycker att det är synd att debatten kring kost, och kanske framför allt när det gäller kolhydrater/LCHF och liknande, är så pass låg i Sverige idag. Jag efterlyser en mer öppen och ”vuxen” debatt, där man nyfiket lyssnar på hur andra tänker och tycker. Idag känns det tyvärr som att mycket handlar om stolthet och pajkastning.

Idag när jag stod vid kassan på Ica och tittade ner i min korg slog det mig hur pass "lika" jag handlar varje gång. Jag tar ofta samma råvaror, samma frukter, samma mejeripridukter, samma typ av havregryn osv. Det kändes lite tråkigt. Man kommer in i "rutiner" när det gäller vad man köper för mat. Till viss del är det positivt; man vet vad man tycker om och mår bra av. Men! Jag tror att många skulle tycka att mat och matlagning blev lite roligare om man gick lite utanför sina vanliga rutiner och testade lite nytt när man handlar mat. Tänk efter hur det är när du själv går i mataffären... Jag skulle tro att de flesta har en speciell runda som man går, vissa hyllor man stannar vid, vissa hyllor man nästan inte vet finns och att korgen till slut ser nästan likadan ut varje gång.

Jag vill uppmana er att nästa gång ni går och handlar stanna vid hyllor ni annars brukar passera, ta en annan väg än den du brukar ta i affären, titta vad som egentligen står där i hyllorna. Testa nya produkter, lägg ner något i korgen som du inte ens vet vad det är! Istället för äpplen och bananer, testa någon konstig frukt vars namn du inte kan uttala, testa en helt ny müslisort, ett pålägg du aldrig smakat...

Testa detta och återkom jättegärna med några rader om vad du provade, eller varför inte en bild på det du köpte! Jag länkar till alla som bidrar!

I lördags var jag och två kompisar i Vaxholm. Det var supervarmt ute, så vi åt glass och badade hela dagen. Lunch åt vi på en restaurang vid vattnet. Jag beställde deras "Hälsotallrik", som ni ser på bilden. Flera restauranger har idag något de kallar Hälsorallrik på sina menyer. Jag tycker att det är rätt kul att se vad en sådan rätt innehåller, just eftersom den har fått namnet Hälsotallrik. Man får liksom en hint om vad som anses vara hälsosamt. Men är hälsotallriken nyttigare och hälsosammare än menyns övriga rätter? Vad definierar egentligen en hälsosam maträtt?

Just den här hälsosallriken bestod av kycklingfilé, couscous, tzatziki, guacamole och grönsaker. Jag blev positivt överraskad av salladen! Den var stor och innehöll en god blandning av ruccola, oliver, rödlök, majs, paprika mm. Alltså inte bara gurka, tomat och isbergssallad som man annars ofta får nöja sig med.

Jag som gillar röror tycker att det var bra att man fick både tzatziki och guacamole! Kycklingen och couscousen smakade bra, men var ändå inget speciellt. Huruvida det är en hälsosam rätt beror på vem som äter och vad han/hon har för behov och preferenser. Jag blev i alla fall lagom mätt och det kändes som att proportionerna mellan de olika livsmedlena på tallriken var lagom. Varken för lite eller för mycket av något.

Brukar ni välja Hälsotallrik när ni äter ute?
Vad tycker ni om dem?

För er som, liksom jag, tycker att det är intressant med mattrender och vad det är som påverkar oss i våra matval kan jag tipsa om den här artikeln på Svenska Dagbladets hemsida. Jag passar också på att tipsa om min egen krönika i ungefär samma ämne som jag skrev för Uppsala Studentkårs tidning för några månader sedan.

Fundera gärna på varför du har just de matvanor du har... Beror det på att det är populärt att äta så just nu, att du mår ovanligt bra av det, att många bloggare tipsar om sånt du väljer att äta, att någon läkare säger att det är bra? Det kan vara rätt så intressant att ifrågasätta och fundera på varför man gör de val man gör!

När jag hade frågestund för någon vecka sen, så var det ganska många som undrade om olika livsmedel är nyttiga eller inte. Jag tycker att det är jättesvårt att svara på såna frågor. Egentligen tycker jag nog inte att man kan svara på såna frågor, i alla fall inte med ett kort och enkelt svar. Jag är väldigt skeptisk till att man (som man väldigt ofta gör i media) framställer livsmedel som antingen fantastiska eller i princip farliga. När det gäller mat så är det inte så svart eller vitt. Om någon frågar mig om ett speciellt livsmedel är nyttigt eller inte så brukar jag säga att för att kunna ge ett bra svar så måste jag först veta mer om människan i fråga... Till exempel hur han/hon äter i övrigt, hur ofta man äter livsmedlet i fråga och så vidare. Man måste alltså få en helhetsbild.

För mig känns det mer naturligt att prata om huruvida någons kosthållning är hälsosam eller inte, iställer för att rikta in sig på enskilda livsmedel som man äter ibland. Man kan ibland höra folk säga nånting i stil med "idag har jag ätit jättenyttigt, eftersom jag har ätit väldigt mycket grönsaker och frukter". Självklart är det bra att äta frukt och grönt, men det är inte så bra om man äter så pass mycket så att man inte orkar äta tillräckligt med exempelvis kött, fisk, bönor, bröd, mejeriprodukter etc. Jag har tagit upp det här tidigare, men det tål att upprepas - Det är helheten som räknas. Det viktiga är att man äter en varierad kost som man tycker om, att man får i sig lagom med energi och att man inte får dåligt samvete om man ibland äter till exempel godis, snacks eller liknande. Mat ska förknippas med matglädje, balans och njutning. Inte med skuld och andra jobbiga känslor. 


         

En fråga som man skulle kunna få är till exempel om fisk är nyttigt. Mitt svar skulle vara att fisk är nyttigt, men det behöver dock inte betyda att det är hälsosamt att äta fisk varje dag, eftersom man då antagligen kommer äta mindre av någon annan livsmedelsgrupp som också är viktig.



Nyttigt? Ja, det kan hända att man kan kalla den här quinoasalladen för "nyttig", men det är inte så säkert att det är hälsosamt att äta den varje dag.

Ett annat exempel på en fråga kan vara om man "får" äta godis någon gång i veckan, eller om det är för onyttigt. Mitt svar skulle vara att det inte är hälsosamt att äta godis varje dag, men en eller ett par gånger i veckan tycker jag absolut är okej! Jag vill till och med säga att jag tycker att det är hälsosamt att äta godis ibland! Med det så menar jag att jag tror att det är bättre att man unnar sig något som man tycker extra mycket om ibland, än att man är stenhård mot sig själv och sätter upp förbud som i slutändan ändå kommer ge upphov till skuldkänslor. Att unna sig godis/snacks/fikabröd/"skräpmat" ibland tycker jag är ett tecken på att man har en sund inställning till mat och ätande. Men därmed inte sagt att man ska äta det i obegränsade mängder.


Att äta en sån här brownie varje dag är inte speciellt "nyttigt", men att äta det ibland i rimliga mängder, utan att få dåligt samvete, skulle jag säga bara är hälsosamt.

Jag tycker också att man ganska ofta läser och hör saker som "den här rätten är väldigt nyttig eftersom den inte innehåller så mycket kalorier". Men vad är det egentligen som skulle göra att färre kalorier innebär att det är nyttigt? För en person som vill gå upp i vikt är det ju antagligen mer "nyttigt" att äta en maträtt med en större mängd kalorier.

Om man vill äta på ett hälsosamt sätt så tycker jag alltså att man ska se över vilka vanor man har och hur man oftast äter. Hur man äter på till exempel lördagar är inte lika intressant att titta på eftersom det ju faktiskt bara är en enda dag i veckan. Att äta till exempel pizza varje dag är inte hälsosamt, men att göra det någon gång ibland tar man inte skada av. Det är helheten som räknas helt enkelt! =)

I förmiddags fick jag en kommentar angående att jag ibland skriver ut hur mycket kalorier en maträtt innehåller. Jag tänkte att det kan vara intressant för flera att läsa frågan, och mitt svar. 

Från signaturen hej: "Jag har anorexi, men är på väg att bli frisk, och du har på sätt och vis varit min förebild när det kommer till mat. Jag tänker att det är sådär jag vill äta sen när jag mår bättre, alltså nyttigt, varierat och inte fokuserat på kalorier. Skillnaden mellan friska människor och oss med ätstörningar är den att vi i princip skiter i huruvida maten är nyttig eller inte, det enda som spelar roll är kaloriinnehållet. Alltså hellre en vit macka med mindre kalorier, än en mörkt där frön och kanske nötter kan dra upp kalorimängden. Det handlar om ett kontrollbehov som är helt enormt, där sjukdomen får en att tappa begreppet om vad som egentligen är viktigt. Det enda jag tycker borde vara viktigt är att du här satt ihop en fantastisk måltid där alla komponenter faktiskt är nyttiga, de gör oss gott. Morötter, rödlök, avokado, broccoli...räcker inte det? Jag kan tänka mig att det är många som ber dig näringsberäkna måltiderna, men jag hoppas att du kan tänka om. Slå ett slag för nyttig mat, utan att bidra till ett samhälle där hälsa kommer i skymundan för fanatisk kalorijakt och ouppnåeliga midjemått. Jag tycker för övrigt att du verkar jätterar och superduktig, hoppas verkligen på att kunna fortsätta läsa din blogg. Var en förebild!"

Mitt svar: Tack för din kommentar! Det betyder jättemycket för mig att få din syn på det hela. Ätstörningar är ju något väldigt komplext och svårt att verkligen förstå om man inte själv ha varit eller är drabbat, så för mig som bloggar om mat och som snart är färdigutbildad dietist är det bra att få läsa om vad människor med ätstörningar tycker och tänker ibland. Jag förstår absolut att du inte tycker att det är så bra att jag ibland skriver om kaloriinnehållet i maten och jag håller med dig om att man borde fokusera på matglädje och god mat istället för på hur mycket kalorier, mineraler etc som maten består av. Om man äter en varierad kost så får man ju faktiskt med största sannolikhet ändå i sig det man behöver. Detta skrev jag för några veckor sen i ett inlägg:

"Jag får ganska ofta frågan av läsare om jag inte kan skriva hur mycket kalorier recepten i min blogg innehåller. Generellt är jag lite skeptisk mot det, eftersom jag tycker att mat ska vara just mat och inte siffror. Man kan lätt stirra sig blind på siffrorna och bli lite "fixerad". Därför kommer jag inte att publicera näringsberäkningar speciellt ofta, men eftersom många efterfrågar detta så kommer jag göra det ibland!"

Jag har i princip alltid tyckt att det är viktigt att mat får vara mat och inte siffror. Jag har dock tänkt att det ibland kan vara okej att publicera en näringsberäkning på ett recept, för skojs skull. Jag tycker själv att det är väldigt intressant att ta reda på vad maten egentligen innehåller, vilket är förståeligt eftersom jag har valt att plugga till dietist. Men kanske ska jag låta det stanna vid mina studier och mitt privata intresse, istället för att publicera det för flera hundra okända människor som jag inte vet något om och som har väldigt olika syn på mat... 
Kanske borde jag sluta helt med att skriva ut hur mycket kalorier etc som maten innehåller. Det kanske gör mer skada än nytta...

Jag är glad för din kommentar eftersom den fick mig att börja fundera lite över detta. Det kan hända att jag någon gång ibland kommer att publicera en näringsberäkning, när det av någon anledning känns lite extra intressant. Men i framtiden kommer jag vara lite mer uppmärksam på att det faktiskt inte är helt probemfritt och fundera lite extra innan jag eventuellt publicerar en näringsberäkning. Tack för dina synpunkter! Hör gärna av dig igen om du vill diskutera något eller har någon synpunkt eller så!

Vad tycker och tänker ni andra som läser bloggen? Bör man som matbloggare skriva om kaloriinnehåll i mat, eller gör det kanske mer skada än nytta? Lämna gärna en kommentar här eller maila mig på [email protected]

Det här inlägget skrev och publicerade jag för ungefär ett halvår sen, men eftersom jag tycker att ämnet är viktigt och aktuellt, och eftersom jag har fått en hel del nya läsare sen dess, så tänkte jag att jag kan publicerade det igen...

Jag har precis tittat på ett avsnitt av Doktor Åsa, som handlar om förhållandet mellan mat och hälsa. Det var ett bra program på många sätt, men jag kom att tänka på en del saker. När det pratas om kost i medierna idag så är allt svart eller vitt. Antingen hyllar man ett livsmedel till skyarna, eller så förkastar man det helt så att folk tror att det är rent farligt att äta det. Ibland finns artiklar i tidningar med rubriker som "De 10 nyttigaste livsmedlen". Detta är jag väldigt skeptisk mot. I programmet pratar de om olika livsmedel som kan skydda mot sjukdomar som diabetes, cancer, synnedsättning, depression, hjärt- och kärlsjukdomar mm. Exempelvis säger de att tomat skyddar mot prostatacancer och rynkor, att vindruvor skyddar mot högt blodtryck och bröstcancer och att spenat skyddar mot synnedsättning. Självklart stämmer detta till viss del, eftersom dessa livsmedel innehåller otroligt mycket nyttiga ämnen. Det jag är skeptisk mot är att man tittar på och hyllar enskilda livdmedel så mycket och så ofta idag. Detta tar fokus från den ännu viktigare aspekten; att det viktigaste av allt inte är vilka enskilda livsmedel man äter, utan att man har en varierad och sund kosthållning som man trivs med och som man kan hålla livet ut. Att koppla en sån allvarlig och komplex sjukdom som cancer till ett enda livsmedel tror jag inte på. 

                                                             

Som ett exempel kan man ta att de flesta är överens om att frukt är nyttigt för oss. Vissa "experter" hävdar till och med att vi kan äta frukt i obegränsade mängder. Det man kanske inte tänker på är att den stora mängden frukt då tar plats för annan mat som vi också behöver. Om man till exempel skulle äta 10 st frukter varje dag så skulle man kanske inte orka äta lika mycket till lunch och/eller middag, vilket gör att man går miste om andra livsmedel som fisk, kött, bröd, mejeriprodukter osv. Det viktiga är alltså att ha en balans och att äta en varierad kost! Om man vill undvika sjukdomar som diabetes, cancer, hjärt- och kärlsjukdomar osv, så bör man fokusera på helheten. Hur ser ditt kostintag ut de flesta dagar i veckan? Äter du en varierad kost? Känner du dig lagom mätt efter en måltid? Är du fysiskt aktiv? Tycker du om maten du väljer att äta? Har du ett sunt förhållande till mat? Ha gärna matcirkeln och tallriksmodellen i bakhuvudet och lyssna gärna till allmänna råd från Livsmedelsverket. Få inte dåligt samvete om du äter en bulle på fikat, eftersom det är helheten som räknas.

När man säger till folk att man pluggar till dietist får man ofta frågan om ett speciellt livsmedel eller maträtt är nyttigt eller inte. Jag brukar undvika att svara bara ja eller nej på såna här frågor, eftersom jag inte vet hur personen äter i övrigt. En fråga som inte är alltför ovanlig kan vara denna: "Är det dåligt att äta smaksatt yoghurt som innehåller tillsatt socker till frukost?" Om personen verkligen inte tycker om yoghurt utan socker så tycker jag att han/hon ska välja den med socker, men kanske begränsa sitt intag en aning. Det är bättre att äta yoghurt med socker än ingenting till frukost! Men om personen utan problem kan tänka sig att välja en yoghurt utan tillsatt socker, så är det ett nyttigare alternativ.

                                                            
I programmet tar de också upp att man över huvud taget inte ska äta vitt bröd och socker. Jag håller med om att man ska begränsa sitt intag av socker och att man hellre ska välja ett grövre bröd än vitt bröd. Dock kan det ju faktiskt till exempel vara så att det enda en person kan tänka sig att äta till frukost är just vitt bröd. Då anser jag att det är bättre för honom eller henne att äta vitt bröd än ingenting alls. Angående socker bör detta som sagt begränsas, men jag tycker inte att man ska undvika det helt. Ibland måste man faktiskt få unna sig något sött! Följderna med att gå ut och säga att man ska undvika ett livsmedel helt och hållet är att man ger folk dåligt samvete och gör så att människor känner sig dåliga och omdömeslösa. Jag tycker inte att mat över huvud taget ska vara förknippat med olustkänslor och dåligt samvete.

Mat ska inte vara förknippat med förbud och dåligt samvete, utan med positiva känslor, glädje och välbehag! Variation och balans är det allra bästa och enskila livsmedel löser inte några problem. Några nyckelord tycker jag är: Balans, variation, sunt förnuft och matglädje! :D

        

Allmänna råd från Livsmedelsverket som för vissa (men kanske inte för alla) är bra att ha i åtanke:

• Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen. Det motsvarar till exempel tre frukter och två rejäla nävar grönsaker. (Se detta tidigare inlägg för lite tips!)
• Ät bröd till varje måltid, gärna fullkornsbröd.
• Välj gärna nyckelhålsmärkta livsmedel.
• Ät fisk ofta, gärna tre gånger i veckan.
• Använd gärna flytande margarin eller olja i matlagningen.

Matcirkeln och tallriksmodellen

• Ät mycket frukt och grönt, gärna 500 gram om dagen. Det motsvarar till exempel tre frukter och två rejäla nävar grönsaker.
• Ät bröd till varje måltid, gärna fullkornsbröd.
• Välj gärna nyckelhålsmärkta livsmedel.
• Ät fisk ofta, gärna tre gånger i veckan.
• Använd gärna flytande margarin eller olja i matlagningen.

 

Matcirkeln och tallriksmodellen